Ja vad hände egentligen.....

 

Jo, jag blev utskälld i omklädningsrummet på gymmet igår av en tjej. Varför?! Jag matar Pärlan med ersättning istället för ammar.

 

Tjejen i fråga stod och bytte om snett mittemot oss. Min vana trogen byter jag alltid på Pärlan innan ett pass så att det inte blir avbrutet på grund av arg bebis. Men jag ger henne även mat, även detta på grund av samma orsak.

Så jag blandade ihop det jag skulle och sätter mig till rätta med Pärlan i famnen. 

 

Då från ingenstans vräker tjejen mittemot oss ur sig " att jag minsann borde skämmas för att jag ger mitt barn ersättning istället för att amma" Eh....ursäkta...."this is my space....and that is your space" Min första reaktion och tanke var bara att snäsa av henne med - " Det ska du fullständigt ta och skita i" alternativt "Bry dig mindre". Men någonstans på vägen hindrade jag mig själv och svarade sansat "- Ibland funkar det inte att amma och då är ersättning det enda som funkar - för hon måste ju få mat i sig annars dör hon!"

 

I väntan på mer repliker från henne fortsatte jag att mata Pärlan. Dock kom det inga fler påhopp. När Pärlan ätit klart och jag gjorde oss redo att gå ut på gymmet var tjejen kvar och jag var tvungen att ställa en sista fråga till henne. Så jag frågade helt enkelt om hon hade egna barn - chockerande nog (INTE) hade hon inga barn.

 

Jag gillar verkligen personer som tror sig veta mest om allt fast de inte har någon erfarenhet av det ämnet man pratar om just då. (Jag var ironisk nu)

 

För något år sedan, ja ska jag vara ärlig var det 9 år sedan och jag hade 25 årsfest. Av någon anledning hamnade vi diskussion om adoption. Eftersom jag är adopterad så ligger ämnet mig varmt om hjärtat. En bekant till mig var på festen och hela diskussionen slutade med att jag (som är adopterad) inte visste/kunde något om adoption. Men min bekant hade full koll och visste precis hur det kändes att vara adopterad. 

 

Jag läste en ledare eller krönika i veckan där en tjej, utan barn, uttalade sig om hur man/hon skulle uppfostra sina telingar när de kom. Men någonstans på vägen hoppades jag att hon skulle tänka om och låta bli att skaffa barn. För hon var allt annat än trevlig i tonen när det kom till barn. Det är tråkigt med trångsynthet.

 

Till något mycket trevligare. Pärlan blev 4 månader igår. Hipp Hurra för Pärlan! 

 

4 månader har passerat och det känns som att hon varit här en evighet. För ett antal veckor sedan packade jag ner alla hennes minsta kläder och kände att nu börjar vi ett nytt kapitel. Rätt vad det är så har hon både tänder och långt hår och skriker på mig att jag inte ska bry mig.....ja alla blir de tonåringar.....

 

Men nu väntar vi med spänning när hon ska rulla från rygg till mage. När hon ska kunna sitta lite själv. När första tanden kommer. Under tiden passar jag på att fynda på loppisen på Almas gårdsfest på dagis igår. 

- En vinteroverall

- Två par gummistövlar i olika strl

- Två par vintervantar från PoP

- Ett par inneskor

- En tunika/tröja

- En body

- En solhatt till Ella

- En bok till Alma

- Två pekböcker + en annan bok

- En "rasselkedja"

 

Alla dessa saker för 90 kr. Kan man fynda bättre. Pengarna gick till Rädda Barnen så de sista 10 kronorna handlade vi inget för utan skänkte rakt av. Så Rädda Barnen fick 100 kronor av oss och vi fick en massa kap med oss hem.

 

Nu ligger Pärlan och sover och sedan runt 13 ska vi rulla in till stan en sväng. Sen i helgen blir det lite gott och blandat :-)

 

Vi ses <3