Dagsform onsdag:
Idag skiner solen och det är mysigt!
Träning onsdag:
IDAG ÄR DET DANSFYYYYYYS! Dvs ont i kroppen imorgon :-D
Händelser.....onsdag:
Jag förstår inte, att det fortfarande förvånar media och dess åhörare att i Colombia hittar man narkotika u-båtar. Det är väl ändå ingen nyhet! Alla vet att det finns och att den colombianska polisen/militären letar efter dem och kommer alltid att göra edt. För hittar de en gömma kommer det komma en ny!
Dagsform torsdag:
Träningsvärk i ena armen och benen :-)
Träning torsdag:
Till och från tunnelbanan?? Räknas det för en liten räka som jag?!
Dagens tanke:
Flexibilitet.... ja det är ett vackert ord för somliga. För vissa gäller bara det ordet, när andra ska vara flexibla för deras skull.
Dagsform fredag:
Hade jag ont igår är det inget mot vad jag har idag.... Bara en sån sak som att sätta sig ner tar en halvtimme....Jaja nog med självömk....för tio minuter iaf ;-P
Träning fredag:
Tänkte kör lite imorgon och se hur mycke jag orkar då! Måste ju prova min medicinboll jag fått av min kära sambo! :-D
Det som varit, har varit men ibland gör det sig påminnt:
Tänk att sitta på tunnelbanan och bara vara i sin egen värld. Läsa sin bok och känna "f*n vad skönt det var att äntligen traska hem från jobbet!" Oxå tittar man upp ur sin bok för att se så att man inte missar station. Och vem sitter inte på andra sidan gången.
Jo men visst, en av de personer som du allra minst i denna värld vill någonsin sitta nära igen. *kräkreflex* Men som tur är, är upptagen med att läsa en bok. *pustar ut i lätt panik*
I full panik väljer jag att titta ner i min bok igen, jag vill gömma mig, försvinna från jord ytan....ja vad som bara jag slipper denna personen i min närhet. Hoppar av på min tänkta station och till min fasa gör idioten det med.
Ska jag aldrig bli kvitt denna människa??!!
Jag traskar upp till nästa perrong och ser att idioten går åt andra hållet. Jag vet fortfarande inte om idioten har sett mig eller känt igen mig. Väl uppe på min nya perrong kikar jag på hur många minuter jag måste vänta på att bli av med min känsla av obehag.
Ah 2 minuter. Inte mycke att göra, jag kan ju inte direkt springa ner på spåret och hoppas att jag springer fortare än tåget...
Äntligen tåget kommer. Kliver in, ser mig om faran är borta, iaf inte i min vagn.
Jag andas ut.
I mitt stilla sinne funderar jag på, VARFÖR kom du tillbaka till stan? VARFÖR?
Dagens konstaterande:
Jag börjar tröttna snön jag vill ha vår. Nuuuuuuuuuu!!
Kram
EF
