04 Jun

21:43

Träning

0kommentarer
När man tränar med PT får man en massa information gratis under passet.

 Jag tänker på alla som börjar träna direkt efter förlossningen och som inte vet hur illa det kan bli om man kör på som vanligt.

Min PT sa till mig att jag inte fick springa Midnattssloppet i år. För att min kropp har inte återhämtat sig (trots att det gått 6 månader när loppet går av stapeln).

 Min PT sa att om man provar och hoppa ska man känna efter om man läcker. Ja du läste rätt! För tränar du inte rätt glöms dina inre magmuskler bort. Och magmusklerna som delat på sig under graviditeten tar längre tid på sig att gå tillbaka till sitt vanliga jag. Plus att ens bäckenbottenmuskulatur inte stärks. Har du inga starka muskler i bäckenet så får du läckage..... Och vem vill gå och läcka?! 

Inte jag iallafall!

Träningen med PT börjar ge lite resultat. Och det känns bra :-)
Fundeleringar Känslor Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma
Kommentera
Träning,

02 Jun

22:49

Vi fick finbesök idag och stackars farfar

0kommentarer
Idag tog vi det ganska lugnt på morgonen. Pärlan vaknade vid 5 och sen somnade hon om och sov 1,5 timme till. Sen blev det upp. Kärleken gav sig ut på en springtur på morgonen och sedan svischade han iväg till jobbet. Jag och Pärlan tog en liten promenad och sen knallade vi hem.
 
Killarna från Bravida var här och fixade med våra element. De har låtit så förbannat mycket i dem under vintern. Men nu ska vi bli av med suset. 
 
Klockan är mycket och jag borde gå och sova så jag är utvilad till mitt PT-pass imorgon. Stackars Pärlan ska få vara med om sin första föreningsstämma imorgon. Hua. 
 
En annan som det är synd om är farfar. Han har gått och brutit benet. Så nu är han gipsad och har 6 veckor framför sig med ett vitt ben. Stackarn <3
 
Jag och Pärlan var ute på en promenad till sen idag. Och sedan kom en vän till mig och hälsade på. Hon har inte sett Pärlan sedan februari. Så det var ett kärt återseende.
 
Nu ligger min lilla Pärla och sover sedan ett gäng timmar tillbaka. Ibland undrar jag hur en bebis förstår att de ska sova hela natten. Jag menar ta till exempel Pärlan - dagtid kan hon sova 1 alt 1,5 timmar lite sådär under dagen oftast i samband med mat och sen vaknar hon som på beställning. Men på natten då sover hon och vaknar först flera timmar senare. Mycket kan man tänka på såhär en tisdagskväll......
 
God Natt :-)
 
 
 
 
Barnen Familj Fundeleringar Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan
Kommentera

01 Jun

11:54

Morsdag

0kommentarer
Sådär ja, då har första Morsdag dagen kasat förbi. Blev väldigt fint firad. När jag var uppe vid fem-tiden igår på morgonen, för att kolla varför lillfröken var vaken. Hade hon minsann själv varit på stan och fixat en present. Inte för att jag vet hur hon lyckades ta sig in.....anar att hon fick hjälp av en syster och en pappa :-)
 
 
Jag matade Pärlan som sedan snusade vidare sin vana trogen :-) Vi hade klockan på 7.00 för att vi skulle på familjeäventyr under dagen och hade en tid att passa.
 
Vanligtvis brukar jag höra minsta lilla ljud i lägenheten (inte ett dugg stressande....eh...jo...) och jag har därför lite svårt att somna om. Men jag var nog extra trött igår för jag somnade om och klockan ringde vid sju och snoozade :-P Ja jag vet att man inte ska göra det - utan man ska gå upp direkt. Men är det helg så är det :-P
 
In i sovrummet kommer Ella med bricka och paket <3 
 
Man kan ju inte annat vakna på riktigt bra humör när man möts av så mycket kärlek. Vi gick sen upp allihop och gjorde oss i ordning inför dagens äventyr.
 
Familjen har som tradition att istället ge julklappar(de vuxna alltså) så är det ett par av oss som fixar ihop en familjedag. Julen som gick var det farmor och farfars tur och tillsammans med farfars föräldrar tog vi båten ut till Grinda och gick en promenad. Det bör tilläggas att vi är ganska många. Sådär 20 stycken. 
 
Efter promenaden var det dags för lunch och paketöppning. Ja vi hade två födelsedagsbarn med oss, en på 80 år och en på 25 år. Fina grejer fick de båda två :-) När lunchen var över, pinnade vi ner till bryggan igen för att ta båten tillbaka till Nacka Strand. Och därifrån till Andys Lekland i Sickla. Stora som små for de iväg och klättrade och hade sig.
 
Pärlan som är lite för liten att leka där än fick sitta hos farmor istället medans hennes systrar flängde runt på klätterställningarna med fastrar, farfar, farbror och kusinen. Kul hade de :-)
 
Trötta och klara för dagen åkte vi hem och hela familjen stöp i säng och somnade nog egentligen i luften påväg ner till kudden.
 
Idag har det regnat men det börjar se ut som att det börjar spricka upp. Kan bli en eftermiddags promenad :-)
 
Vi ses imorgon :-)
 
 
Lite allt möjligt...
Kommentera

30 May

13:56

Nu är det helg

0kommentarer
Nu är det lördag och två å en halv femtedel av familjen är vaken. Nu undrar du säkert vem den halva är. Ella badar, jag är vaken och den halva, det är Alma som låtsas att hon sover. Pärlan och hjärtat sover.

Det hände förresten en ganska komisk sak i förra veckan. En av kvällarna (kommer inte ihåg vilken) ringde det på dörren. Lite så där strax efter 7 på kvällen. Det hade utan problem kunnat vara Ella som kom förbi för att hämta något. Men så var det inte. Det var grannen under oss - deras dotter.

Det lät ungefär såhär;
Hjärtat öppnade dörren
H: Eh..hej!
G: Öh...hej....
H: Vad vill du?
G: Öhhhh.....jag bor här! (Lätt tonårsaktigt.....)
H: Nä, det gör du inte.
G: Eh...jo!
H: Nä det här är våning 4
G: Jaha, då går jag ner.

Så blir det när alla våningar ser likadana ut och man tankspritt bara trycker på en hissknapp. 

Men som sagt lite komiskt. 

Idag har jag och Ella varit och köpt klänning till skolavslutningen. Hon kommer vara så fin :-)

Pärlan var på egna äventyr med pappa och Alma. Dagen började med finfint väder men nu regnar det och är allmänt tråkigt.....

Tycker lite synd om alla som springer Stockholm Marathon - måste vara kallt att springa idag.

Nu blir det en power paus en stund.

Hej så länge!
Allmänt Barnen Familj Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan
Kommentera

29 May

12:16

En utskällning och något att fira

0kommentarer
Ja vad hände egentligen.....
 
Jo, jag blev utskälld i omklädningsrummet på gymmet igår av en tjej. Varför?! Jag matar Pärlan med ersättning istället för ammar.
 
Tjejen i fråga stod och bytte om snett mittemot oss. Min vana trogen byter jag alltid på Pärlan innan ett pass så att det inte blir avbrutet på grund av arg bebis. Men jag ger henne även mat, även detta på grund av samma orsak.
Så jag blandade ihop det jag skulle och sätter mig till rätta med Pärlan i famnen. 
 
Då från ingenstans vräker tjejen mittemot oss ur sig " att jag minsann borde skämmas för att jag ger mitt barn ersättning istället för att amma" Eh....ursäkta...."this is my space....and that is your space" Min första reaktion och tanke var bara att snäsa av henne med - " Det ska du fullständigt ta och skita i" alternativt "Bry dig mindre". Men någonstans på vägen hindrade jag mig själv och svarade sansat "- Ibland funkar det inte att amma och då är ersättning det enda som funkar - för hon måste ju få mat i sig annars dör hon!"
 
I väntan på mer repliker från henne fortsatte jag att mata Pärlan. Dock kom det inga fler påhopp. När Pärlan ätit klart och jag gjorde oss redo att gå ut på gymmet var tjejen kvar och jag var tvungen att ställa en sista fråga till henne. Så jag frågade helt enkelt om hon hade egna barn - chockerande nog (INTE) hade hon inga barn.
 
Jag gillar verkligen personer som tror sig veta mest om allt fast de inte har någon erfarenhet av det ämnet man pratar om just då. (Jag var ironisk nu)
 
För något år sedan, ja ska jag vara ärlig var det 9 år sedan och jag hade 25 årsfest. Av någon anledning hamnade vi diskussion om adoption. Eftersom jag är adopterad så ligger ämnet mig varmt om hjärtat. En bekant till mig var på festen och hela diskussionen slutade med att jag (som är adopterad) inte visste/kunde något om adoption. Men min bekant hade full koll och visste precis hur det kändes att vara adopterad. 
 
Jag läste en ledare eller krönika i veckan där en tjej, utan barn, uttalade sig om hur man/hon skulle uppfostra sina telingar när de kom. Men någonstans på vägen hoppades jag att hon skulle tänka om och låta bli att skaffa barn. För hon var allt annat än trevlig i tonen när det kom till barn. Det är tråkigt med trångsynthet.
 
Till något mycket trevligare. Pärlan blev 4 månader igår. Hipp Hurra för Pärlan! 
 
4 månader har passerat och det känns som att hon varit här en evighet. För ett antal veckor sedan packade jag ner alla hennes minsta kläder och kände att nu börjar vi ett nytt kapitel. Rätt vad det är så har hon både tänder och långt hår och skriker på mig att jag inte ska bry mig.....ja alla blir de tonåringar.....
 
Men nu väntar vi med spänning när hon ska rulla från rygg till mage. När hon ska kunna sitta lite själv. När första tanden kommer. Under tiden passar jag på att fynda på loppisen på Almas gårdsfest på dagis igår. 
- En vinteroverall
- Två par gummistövlar i olika strl
- Två par vintervantar från PoP
- Ett par inneskor
- En tunika/tröja
- En body
- En solhatt till Ella
- En bok till Alma
- Två pekböcker + en annan bok
- En "rasselkedja"
 
Alla dessa saker för 90 kr. Kan man fynda bättre. Pengarna gick till Rädda Barnen så de sista 10 kronorna handlade vi inget för utan skänkte rakt av. Så Rädda Barnen fick 100 kronor av oss och vi fick en massa kap med oss hem.
 
Nu ligger Pärlan och sover och sedan runt 13 ska vi rulla in till stan en sväng. Sen i helgen blir det lite gott och blandat :-)
 
Vi ses <3
 
 

 

Barnen Familj Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan Veckan som gått och varit...
Kommentera

19 May

22:04

Långhelg

0kommentarer
I onsdags sprang Ella maran här. En bra placering blev det. Fjärde i klassen och på tjejsidan nummer två. Jag och Pärlan stod och väntade längs med spåret så att vi kunde heja på.
 
Hjärtat gjorde en snabbvisit i Växjö. Och Alma var på dagis. 
 
En kort stund kände jag att jag var väldigt tacksam att tjejerna håller på med inomhusport. För då slipper jag stå och frysa ;-)
 
Pärlan och Ella gjorde high five i farten och sen gick vi hem och fortsatte vårt packande. Ledighet på flera dagar - då packar vi våra väskor och styr kosan till farmor och farfar. Premiärtur för Pärlan hon har bara varit hos mormor och morfar tidigare. 
 
Pärlan fick ett superfint lapptäcke av farmor och farfar och sover nu gott under detta <3 Hon kom även på att det var trevligt att ligga i babygymmet. Eftersom hon har sega päron så har hon inte fått något eget.Men tyckte det var kul och ligga och upptäcka saker.
 
På torsdagen tyckte Ella att det var dags att hoppa i poolen. Det tyckte inte Alma, hon gjorde som vi andra och stannade inne och tittade på när farfar och Ella badade i poolen. Sen blev det bastu och middag.
 
Fredagen blev en dag lite i väntan. Farmor jobbade halva dagen och tjejerna väntade på att det skulle bli tillräckligt varmt ute för att köra ett andra dopp i poolen. Det blev inte så varmt.
 
På kvällen blev det sedan disco i baren. Pärlan som aldrig varit på disco förr hon var grymt faschinerad av discokulan som snurrade i taket.
 
 
Efter discot blev det bad för de stora tjejerna i stora badkaret och diskhon för Pärlan. Små pärlor får vänta med att bada i stora badkar tills de är lite mer stabila och klarar djup.
 
Det som är skönt med Pärlan är att hon älskar att bada. De är inga problem att bada med henne eller bada henne i hennes balja. Hon sprallar loss och tycker att det är mysigt. Nu får jag hoppas att det håller i sig framöver så hon inte går och blir rädd för vatten. Funderar på att gå på babysim med henne i höst.
 
Lördag var det dags att säga hejdå till farmor och farfar för den här gången. Ella hade sin sista danslektion för termien så vi var och kikade på den och lördagen som kommer är det dags för Alma att ha sin sista. 
 
I söndags gjorde vi verkligen ingenting -  jo vi bara var. Det regnade hela dagen och vi var inne hela dagen. De stora tjejerna gjorde kojor och lekte i. Sen kom det in en beställning på en sockerkaka av <3. Så jag och de stora, mest Ella med lite guidning, bakade en sockerkaka. Supersmarrig blev den :-)
 
Igår lämnade de stora tjejerna oss för mammavecka. Det blir alltid tomt och tyst när det är veckobyte. Jag och Pärlan fick besök av Ullis och hennes Noah. Vi konstaterade att det ska bli kul när Pärlan och han kan leka med varandra istället för att den ena sitter i babysittern och den andra ligger på en filt.
 
Idag var det PT-tid som gällde. Jag kommer att ha en skaplig träningsvärk imorgon. Men det känns skönt. Är det bra väder försöker jag gå hem från Liljeholmen det är ca 6 km. Så var även min inställning idag. Dock tyckte vädret annorlunda - MEN - jag gick ändå. Jag blev lite blöt men jag höll tempot för jag ville ju hem nån gång ;-)
 
Pärlan var en pärla idag igen på MiniSATS. Underbara unge - jag är så tacksam för att jag får vara en del av ditt liv <3
 
Och med de orden säger jag god natt - vi ses imorgon när vi ska på nya äventyr.
 
//Jenny
 
 
 
Barnen Familj Helgen som gått..... Känslor Kärlek Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan Veckan som gått och varit...
Kommentera

12 May

16:42

Lång promenad

0kommentarer
Idag tog vi en lång promenad med Lillla W och hennes mamma, Lille C och hans mamma samt Lille F och hans mamma. Det blev en ganska lång och skön promenad. Med oss på turen hade en söt fyrbent vän och hennes matte.

Så maffian var ute och gick ;-) 

Hade velat gå på Strong Mama men ett bankmöte drog intresset till sig så det blev inget med det. Nästa vecka ska jag försöka planera in det. Då kanske vi får med oss Lilla W och hennes mamma. Vem vet 😋

Imorgon springs det maran här. Och Pärlans äldsta syster springer sitt lopp med övriga ettor. Självklart ska vi vara hejarklack ☺️ Vi hoppas även på sol 🔆

PoP-kaninen håller på att bli en god vän här hos oss på dagarna. Han har goda tassar och öron att tugga på. Iallafall om du frågar Pärlan. 

Nu blir det fix och don för kvällens mat. Snart kommer de stora tjejerna hem och då blir det full rulle.

På återseende 😃




Barnen Familj Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan
Kommentera

11 May

20:50

Så det kan gå.....

0kommentarer
Jag och Pärlan var på SATS Liljeholmen. Jag skulle träffa min PT för mitt tredje pass. Allt var frid och fröjd fram tills jag skulle mata henne innan mitt pass. Förvirrade jag hade glömt hennes nappflaska hemma 😳 Snacka om Ågren.

Jag for ut som en galen och in på närmaste apotek. Men de hade inte det jag sökte. Vissa säger att bebisen blir förvirrad av för många olika nappar. Så jag ville väl hålla någon form av ordning...... 

Förkrossad av mitt slarv gick jag med svansen mellan benen in på MiniSats och lämnade henne. Förklarade läget att det kunde bli hela passet eller bara fem minuter. 

Pärlan förtjänar verkligen sitt namn för hon var en pärla idag ❤️ Jag fick träna hela passet och hon hade varit så nöjd med tjejerna på Mini. Vilken lättnad. Fast jag skämdes endel ändå. 

Det blev en promenad hem och sedan lunch. Men först blev det lunch till världens bästa Pärla som inte ville vila middag (väldigt konstigt....eller inte då hon sov hela vägen från Liljeholmen och hem) Väl i sittern fick tösen för sig att det var ju ganska mysigt att sova iaf och somnade tvärt.

Lilla E och lilla A kom idag så nu är familjen hel igen. Det är mycket roligare nu när Pärlan är mer vaken och mer med. Hon skrattar när hennes systrar busar med henne.

Nu ligger alla tre finingarna och sover! Imorgon får jag och Pärlan besök av en fyrbent sötnos 🐶 och hennes matte. 

Vi ses imorgon! God natt


Barnen Familj Kärlek Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan
Kommentera

10 May

20:47

Soft helg

0kommentarer
Helgen är snart slut och vi har verkligen inte gjort någonting som varit ansträngande.

Jag och Pärlan swischade till gymmet - dagsfärska veckans andra PT-pass. Det går bra nu.

D kom hem sent i fredags. Så middagen blev sen. Pärlan tyckte att sova hela natten var onödigt så hon väckte oss två gånger under natten. Från att ha vant sig vid att hon sovit sammanhängande till lite avbrott i sömnen gör att man blir lite gnällig. Tills man, JAG, inser att jag är bra bortskämd när det kommer till Pärlan.

Igår tog vi lite sovmorgon och sen tog vi en promenad till D:s optiker och sen tog vi pendeln in till stan. Käkade sallad på NK. Satt och kikade på folk. Det är ganska kul att bara sitta och titta på andra.
Tanken med stan var att vi skulle gått till Hötorgshallen men de hann stänga innan vi hann dit. Nåja, vi får ta det en annan gång.

Vi fortsatte vår promenad och gick ner till Skeppsbron och råkade hamna på StikkiNikki. VÄRLDENS BÄSTA glass. Ekologisk och supersmarrig. Väl klara där insåg vi att det kanske skulle bli för sent att gå hela vägen hem..... Klockan var 18.30, Pärlan gjorde oss påminda om att hon var hungrig. Vi tog tuben hem. 

Pärlan fick maten hon önskade och fick gå och lägga sig. D gjorde svartrotssoppa och kronärtskockor. Det blev Star Wars film nummer ett. Jag kommer ihåg när jag såg den första gången. Sittandes på första raden, dvs med filmduken nästan uppstoppad i näsborrarna, satt jag och retade mig på en figur. Så jag missade nästa hela filmen..... Stackars Jar Jar Binks, undrar hur många han retade upp?!? Som tur är, har jag mognat sedan sistone kunde utan problem titta på filmen :-) Jag har insett nu när vi har Pärlan att gå och lägga sig vid 22.00 är helt okej, kan man lägga sig tidigare så gör det inget ;-) 

Igår gick vi och lade oss vid 24. *gäsp* 

Idag gick jag och Pärlan upp vid nio tiden, vi lät pappa sova vidare en stund då han hade tagit nattpassen. Efter frukosten tog vi, jag och Pärlan en kort promenad medans D tog en rejäl springrunda.

Nu har Pärlan gått och lagt sig nu. Imorgon blir familjen hel igen Lilla E och Lilla A kommer. Det blir en skön vecka med mycket mys framför oss. 

Ha en fin söndagskväll! För det tänker jag ha!

Ms Florez



Familj Helgen som gått..... Lite allt möjligt... Livet Livet som mamma Pärlan
Kommentera

08 May

15:16

Nöjd-tjej-väckarklocka

0kommentarer
I natt väcktes jag av glatt gurgel. Familjens minsting tyckte nämligen att det var kul å prata med STORA bokstäver. Jag lät henne hållas en stund. Ibland händer det ju att hon blir trött på att ligga där och jollra och somnar om helt enkelt. Icke. Så det blev upp och byta på henne. Och en dos mat :-)
 
Sen var det upp igen vid 5 och sedan gick vi upp på riktigt vid 6.30/7.00. Frukost till mig och lite lagom pepp. Iväg till SATS Liljeholmen och min PT. Jag kommer ha träningsvärk imorgon. Även om det är svårt att tro det. Ett litet minus är att vissa tillfällen är PT-passen samma dagar som Strong Mama och då funkar det inte med passningen av Pärlan. Man får max ha sitt barn på Mini i 90 minuter. Så min ekvation 60+60 funkar inte :-/ Dock får jag ju träning iaf :-P
 
Pärlan är för det mesta väldigt snäll och timid. Idag tyckte hon dock att det var tråkigt så med fem minuter kvar på  PT-passet ropades jag in till MiniSats. Liten sötnöt var trött så vi tackade för oss och rullade hemåt. Väl hemma blev det lunch både till henne och mig. Samt en välförtjänt powernap :-) Nu är det pyssel som gäller innan sambon kommer hem och sen är det *håll i er* HEEEEEEEELG!!!!!
 
Det ska bli så skönt och det finns inget i kalendern - helt tomt....slappa, mysa, gå promenader, mysa lite till, sitta i solen och få lite färg *måste ju jämna ut min bonnabränna jag dragit på mig under mina promenader med jacka...*
 
Om vi inte ses innan - ha en skön fredagskväll och njut av att det är helg!
 
//Jenny
 
 
Barnen Familj Kärlek Livet Livet som mamma Pärlan
Kommentera

07 May

21:26

Det nya livet

0kommentarer
Det var vääääldigt länge sedan jag skrev något.
 
Livet har förändrat sig väldgit sedan förra inlägget.
 
I januari föddes en fantastisk liten flicka som numera förgyller mina dagar. Hon är nu lite mer än tre månader och det är helt fantastiskt.
 
Första veckan
Jag var helt övertygad om att någon skulle komma och hämta henne. Att hon inte var vår utan att vi bara hade lånat henne. Att man blir extra känslig med alla hormoner efter en förlossning var ju bara förnamnet. Känslorna svallade över både här och där. Min familj kom upp när hon var tre dagar. Så mysigt.
 
Andra veckan
Livet med tre barn börjar. Pärlans systrar, lilla E och lilla A är hos oss varannan vecka. Det kändes som att jag flummade runt i en bubbla. Den här veckan började jag förstå att Pärlan var vårt barn och att hon skulle stanna hos oss. 
 
Första månaden
Alla säger "Ta till vara på den första tiden" " Ta vara på första månaden" "Tiden går så fort" Och visst gjorde den det. Och så här i efterhand funderar jag på hur jag skulle "fångat" den där första månaden. Med allt nytt och massor med saker som iaf inte jag varit med om - läggs mycket energi  på att lära sig det nya livet.
 
Jag kan helt ärligt säga att jag inte riktigt vet om jag tog till vara den första månaden så som andra menade. 
 
Andra månaden
Pärlan växte och gjorde mest det där som nyfödda gör. Sover och äter. Sover en sväng på natten och en sväng på dagen. Inget utöver det som bebisar gör.
 
Tredje månaden
Och jag tycker att hon är stor. Jag reagerar när människor runt omkring mig och Pärlan (som vi inte känner) säger "Å vilken liten söt en". Min första tanke är/blir då "Vad då liten - hon som är så stor!" Men ja, jag vet, hon är en liten donna. Sist vi var på BVC hade hon nått upp över 5 kilossträcket. Och jag tänkte - Nu väger hon som fem mjölkpaket. 
 
Jag har dock fortfarande lite svårt att förstå att hon legat i min mage.
 
Det kommer bli betydligt mycket mer skrivande om Pärlan här MEN jag kommer INTE skriva om blöjor, förlossningen och annat som jag inte tycker att andra har med att göra. Det finns andra forum för mig till det!
 
Jag/vi har bestämt oss för att inte lägga upp några bilder på vår Pärla i socialmedier. Så därför kommer det inte förkomma några bilder på henne här heller. Om Du nu är nyfiken på hur hon ser ut får Du väl komma och hälsa på oss ;-)
 
Vi kommer ses allt oftare här *hoppas jag*
 
Kram
 
Familj Livet
Kommentera

09 May

20:19

Att skriva om det förbjudna

0kommentarer
Hmm....vad tänker hon skriva tro...tänker du....
 
Egentligen är det inte så förbjudet - det är bara personligt. Väldigt personligt.
 
Morgonen den 19 februari väcktes alla på grund av mig - varför kommer du snart få veta. Men först lite bakgrund.
 
(Klarar du inte av att läsa om personliga saker bör du sluta läsa nu!!)
 
Efter att ha blödigt i runt 14 dagar, började jag tröttna ganska mycket på den där kvinnliga "veckan". På sambons inrådan ringde jag 1177, bara för att kolla om de kunde komma med några bra förslag på vad man gör. Förklarade mitt dilemma och fick direkt frågan om jag hade gjort ett gravtest. Svaret på den frågan var - nej. Varför? Jag blödde ju så jag tänkte att det var en onödig sak att göra. 
 
Test införskaffades. Test visade +. Jag ringde tillbaka till 1177 och förklarade mitt nya dilemma. Om +, varför blöder jag? Jag fick en tid till gyn dagen efter. Undersökningen visade inget - testet visade ett minus och det togs ett blodprov och vi bokade ett återbesök. Mitt blodprov visade sig ha någorlunda höga nivåer på något som kallas för serum hCG. Tillbaka till gyn veckan därpå - ny kontroll. Hittade inget - man konstaterade att det blivit ett missfall - det togs ett nytt blodprov.
 
Under dessa veckor innan min operation lärde jag mig att det finns ett specifikt hormon i blodet när man är gravid. Värdena på detta hormon ska höja sig i höjden om man nu är lyckligt gravid. Ligger det, som i mitt fall kvar på cirka ungefär samma nivå - är det dåligt och något står inte rätt till.
 
Helgen 14-16 februari tillbringade vi i London och tittade på Dream Theater och hade helt enkelt en skön weekend. Väl hemma ringde de på måndagen från gyn och ville ha in mig för ett nytt blodprov. Något med mina nivåer i blodet stämde inte. På det igen - in lämna prov - boka återbesök samma vecka, fyra dagar senare. Gyn ville ha koll på mig eftersom hon var orolig.
 
I datum är vi nu på den 17 februari fortfarande har jag inte någon gång haft magsmärtan från helvetet. 
 
Så den 19 februari runt 4 på morgonen gjorde sig min blåsa påmind och jag steg upp gjorde det jag skulle - dock inte lika lätt som vanligt. Efter att knappt ha kunnat sitta ner var det bara tillbaka till sängen och försöka somna om. Då jag är som jag är tänkte jag att det inte var värt att känna efter förmycket. När jag väl hade legat där en stund skulle jag vända på mig så fick sambon nog och vi ringde 1177 för att rådgöra med dem hur vi skulle gå till väga. Det sista gyn sa till mig, mötet innan Londonresan - var - om du får ont, tveka inte, åk in direkt!!
 

Jag skulle ju inte känna efter - ja enligt mina egna riktlinjer. 
 
Vi åkte in. Väl inne på KK blev jag lagd på en brits och nån timme senare fick jag komma in till läkaren. Denna undersökte och hämtade dessutom en kollega för att vara säker på det hon såg. De båda läkarna klargjorde för mig att det var ett sk "X" - ett utomkvedshavandeskap. Man informerade mig om hur operationen skulle gå till och att om det ville sig riktigt illa skulle de vara tvugna att ta bort den skadade äggledaren. Den panik som kom vid de orden går inte att beskriva med ord här. Jag var helt förstörd och bara grät. När jag hade samlat mig insåg jag att hur än operationen gick och hur utgången skulle bli - var det så det skulle bli för att min kropp skulle fortsätta må bra.
 
"Lucky me" var jag fastande - så det blev operation samma förmiddag/lunch. Runt 11 tiden rullades jag iväg från mitt rum på KK och ner på OP. Jag hade gett mig på att jag skulle inte somna på narkosen...haha jo lycka till....jag hann tänka "jag t..ä...n....." Sen snarkade jag och syrgastuben ikapp. Fyra timmar senare vaknade jag på uppvaket. När jag lämnade KK för OP hade jag ont på höger sida, när jag nu vaknade på uppvaket hade jag ont mitt på magen och på VÄNSTER sida. Vad falls! Har de opererat på fel sida tänkte jag och tyckte att naveln kändes konstig. Kikade ner på den och fann den som ett sträck. Här kom nästa chock.
 
Hade de sytt ihop min navel?!? Och varför hade de gjort det?!
 
Somnade om, vaknade igen fick lite vatten - vatten har nog aldrig smakat så gott som då.
 
Efter en stund rullades jag upp till min avdelning och mitt rum. Under hela op:n hade min älskade sambo suttit på sjukhuset och väntat på mig. Nu fick han se en lagom sliten flickvän som var lagom seg av allt smärtstillande jag hade fått. Jag hade noll koll på tiden och jag var hungrig som attan. Maten kom och jag kämpade - skam den som   ger sig, all mat ner i magen.
 
Jag var uppe på benen samma kväll - behöver väl knappt säga vem som pushade mig :-)
 
Dagen led mot sitt slut och det var dags att tänka på refrängen. Men först fick vi en snabb genomgång av op:n. 
 
Man hade gått in med kameran i naveln och sedan är det lättare att gå in i en kropp och göra det man ska från vänster sida - därför gjorde det nu ont på vänster sida och inte där jag hade ont från början. Nattläkaren hade fått en snabb överlämning och kunde inte svara på alla frågor jag hade (jag skrev ner då jag skulle få träffa en annan läkare dagen efter.)
 
Min älskade åkte hem och jag blev kvar på mitt rum på sjukan. Jag sov och var vaken om vartannat. Torsdagen var jag uppe och promenerade. Fick någon monstertablett som jag först trodde var ett stolpiller men det var det icke - här skulle det mumsas på en smärtstillande tablett *#%£$€@*
 
Systrarna avlöste varandra och kikade till mig. Fortfarande visste jag inte vad som egentligen hade gjorts med mig under operationen.
 
Runt 15tiden kom så slutligen min läkare och berättade
 
Hon hade gått in med kamera i naveln. Och gjort två hål till för redskap på vänster sida nedre delen av buken. De hade sugit bort blodet som fanns i buken. Tagit hål på en myom (muskelknuta) plockat ut en klump av något som hade skickats till lab. Kollat den vänstra äggledaren och insett att det fanns ingenting där.
 
Fram tills nu var jag helt övertygad om att jag var halv.
 
Så när de inte hittade något mer än en uttänjd äggledare, hade de beslutat sig för att låta äggledaren vara.
 
Nu kom nästa tjut - en lättnad över att få vara hel. En kroppsdel som du bara förutsätter att den ska finnas där. Jag kommer iaf aldrig mer ta min kropp för givet. Läkaren visste inte om det fanns något kvar i äggledaren - så jag fick tre tider till lab för att lämna blodprov. Nu ville de ha ner serum hcg:ets nivå till under 5.
 
Visade jag ingen förändring skulle de behöva gå in med cellgifter för att ta bort de döda cellerna. 
 
Jag hade tur - jag fick "bara" två ärr. Hade jag haft för mycket blod i buken hade de behövt öppna mig som vid ett kejsarsnitt. Och mina värden skönk som en sten i vattnet. Jag är tacksam för all den hjälpen jag fick under vistelsen på sjukhuset. För mig visar det att den svenska sjukvården funkar :-)
 
Nu med lite distans till det hela inser jag att jag är orolig för att det ska ske igen. Men jag har lärt mig - att blöder jag längre än vanligt så går jag raka vägen till gyn!
 
Varför valde jag då att gå ut med det här?
 
Jo, för att många anser att det är tabu och för personligt att prata om. Men de som varit med om samma resa som jag och min sambo vet att man kan inte tysta ämnet. För att på min kropp kommer det alltid finnas två synliga ärr efter något som inte blev som det skulle. Jag vet att det finns de som säger att de skäms för att de fått missfall - när jag tänker på mitt/vårt utomkvedshavandeskap känner jag inte att jag skäms - mer att kroppen tog ett beslut att ta bort något som inte skulle bli något bra. För i det stora hela är det kroppen som bestämmer det - vad som får stanna och vad som får gå - iaf i så tidigt skede där man inte ens är medveten om graviditen.
 
Jag vet oxå att alla inte vill prata om det och då behöver man inte.
 
Tack Dick för att du fanns vid min sida under dessa dagar! En finare person är svår att hitta - Jag Älskar Dig!
 
 
Lite allt möjligt...
Kommentera
Hälsa, Kärlek, Sorg, Ta hand om sig själv, smärta,

17 Oct

09:57

Vad kan man begära av en 6 åring

0kommentarer
Ja vad kan man egentligen begära av en liten tös som är sex och ett halv år?
 
Både jag sambon ställde oss den frågan när vi i tisdags satt och hjälpte lilla E med läxan.
 
Det jag förundras över mest är att det är ganska krångliga saker. Det är läsförståelse och det ska skrivas. Nu tycker lilla E att det är ganska kul att skriva. Men hon är ju ingen fena på att skriva orden själv - hon är ju "bara" sex år. Jag får skriva orden med versaler till henne och hon skriver efter. Och så långt är jag med - att hon lär sig bokstäverna och dess former. Men hur ska det gå sen då, i skolan - när läxan ska redovisas - för läsa kan hon inte fullt ut. Jag kan tänka mig att det känns likadant för henne som för mig när jag satte mig på första lektionen i franska - bokstäverna fanns där på pappret - men inte f*n kunde jag uttala orden för det.
 
Jag kommer inte ihåg när jag sex år att det fanns sånna krav på mig - sen att det var på 1800-talet.....ja det får du har överseende med när du läser. Det jag kan komma ihåg från den tiden är att jag hade en bok som en pysslebok fast för oss som skulle börja skolan året därpå. Och vi sexårsgruppen gjorde saker bara vi, vi var på studiebesök osv. Men det var ingen innötning av bokstäver och osynliga krav på läsförståelse.
 
Nu vet jag att det inte ser ut så längre, men frågan kvarstår - vad begär skolan av sexåringarna som går förberdande år inför den riktiga skolan. Ska de kunna läsa flytande när de börjar ettan ska de kunna skriva en massa ord på frihand utan förlagor - precis som de skriver sitt namn hejdlöst bra?!
 
Hur mycket och vad kan man begära av en 6-åring? Nån som vet och som kan räta ut mitt frågetecken till ett utropstecken?!
 
//EF
Barnen
Kommentera
Barn, Läxor, Måsten, Skola,

11 Oct

09:54

Det finns verkligen ofräscha människor

0kommentarer
Var på gymmet idag och körde ett pass GRIT Strength. Efter att hållt mig borta från gymmet de senaste dagarna så var det jobbigt idag men jag hade lättare att komma upp.
 
Not till mig själv - Bra att du lärt dig lyssna på din kropp!
 
Bredvid mig på passet står en en vältränad tjej supersöt och ser ut att vara en sån tjej som kan stå evigheter framför spegeln. Men så fel man kan ha..... Under passet kämpar alla på järnet och gör man det på rätt sätt svettas man. Mycket riktigt  svettas donnan bredvid mig. Det stänker nästan om henne. Jag var inte torr jag heller....svettas är bra :-D
 
Vanligtvis när man är klar med passet stannar man kvar och stretchar, så gör även hon. Jag pinnar in och duschar - hon kommer in - byter om till "vanliga kläder" (läs -gå-till-jobbet-kläder) - utan att duscha!!!!!!!!!!!!!!
 
Samtidigt ringer hennes lur och svarar hastigt och informerar personen hon pratar med att "hon är minsann på väg" och "det skulle ju vara sjukt piiiiinsamt om hon försent till jobbet igen...." Hon ska alltså till jobbet - har tränat - men INTE duschat. Det är f*n höjden av ofräschet. För att lägga grädde på moset sminkar hon in svetten i ansiktet och pinnar ifrån gymmet.
 
Blä, säger jag! Visst hon kan ha glömt handduk, men då finns det i repan på gymmet - de säljer handdukar. Vill man inte köpa så får man väl lufttorka då.
 
 
 
 
Lite allt möjligt...
Kommentera
Fräscht, Hälsa, Ta hand om sig själv, Träning,

03 Oct

16:23

Oväntade saker kan hända

0kommentarer
När jag stod vid ett övergångsställe  vid jobbet idag. Kom det en skåpbil körande. Bilen blinkade med helljus (trodde först att jag stod för långt ut i vägen) och sen när han brummade förbi mig skickade han iväg en slängkyss!
 
Till mig!
 
Det gjorde min dag lite soligare :-)
 
EF
Lite allt möjligt...
Kommentera
Kärlek, Självbild, Självförtroende,